Trerumochkök

Det nya året skålar vi in i sällskap av vänner! Maten är snart färdiglagad, bordet står dukat och drickan är på kylning. Om några timmar kommer gästerna och vi önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Oj, vad det snöar här i Gävle! Ser snart ut som rena vinterparadiset. Hoppas det stannar kvar ända till jul, det vore ju hur fint som helst =)

Fanny skickar här en blöt snöpuss till Malin & Henke; det är dags att komma hem snart så vi kan börja julmysa ihop. Granen är klädd, julklapparna inslagna och rocky roaden smakar utmärkt i år med. Nu är det bara er vi väntar på ;)

Idag var det en väldigt speciell dag för mig och älsklingen. När jag vaknade imorse så kände jag mig som ett litet barn på julafton, hade minsann inga problem att kliva upp strax efter kl. 6. Annars brukar jag normalt sett ha legat däckad kvar under duntäcket den tiden på dygnet.

Imorse var vi på ultraljud och fick för första gången se vår lilla baby! Den såg ut att ha det jättebra där inne, låg i princip stilla hela tiden och bara viftade lite med händerna och fötterna då och då. Vilken upplevelse! Den 17 maj (syttende mai!) får vi förhoppningsvis träffa dig, lilla hjärtat ♥

Det är inte så snällt att blanda ihop dessa kryddor och hälla fel över sin sambos risgrynsgröt, när han som minst anar det. Det har jag insett nu efter att ha småskrattat över incidenten den senaste timmen. Det uppskattas inte.
Han kanske förtjänar en extra fin julklapp efter allt han får stå ut med? Själv kan jag nog vara glad om jag får en endaste en.

Ja, man skulle i alla fall kunna tro att vi hade det med tanke på kvällens middag. Dagens måltid blev verkligen ett hopkok av vad som fanns över sen helgens middagsbjudningar. Skivad biff kryddad med ingefära och lime, överbliven saffranspotatis som delades och stektes upp. Pricken över i:t var Sweet Baby Ray's barbequesås. Klart godkänt, tro det eller ej.

Anders börjar dock tröttna på mina märkliga matvanor, tror jag. Han föreslog tappert någon form av stekta grönsaker till eller kanske en god vitlökssås istället för mitt val av barbequesås. Men nej, tyvärr var det inget som föll i smaken och dög för tillfället. Så kan det vara med hormoner som går upp och ner och smaklökarna aldrig kan bestämma sig. Tur att min älskling har sånt bra tålamod med mig =)

Jag brukar alltid påstå att bakning är som terapi för mig. Om jag känner mig lite nere eller på dåligt humör så blir det genast bättre av att röra i en muffinssmet eller slänga ihop en äppelpaj. Idag var en sådan dag. Har haft huvudvärk sen igår kväll, nästan migränliknande huvudvärk och har inte orkat gjort särskilt mycket under dagen. Älsklingen åkte iväg och storhandlade medan jag låg på soffan och därför fanns ett välfyllt skafferi med ingredienser för bakning. Så idag blev det lussekatter!

Vanligtvis skulle jag ha julbakat med min syster, men då hon inte ens befinner sig i Sverige under de närmsta veckorna så blev jag ensam med mitt julstök. När vi gör lussekatter ihop så är det jag som brukar svänga ihop degen och hon lyckas jämt göra de snyggaste bullarna. De ser perfekta ut varenda gång medan mina ser slarviga ut, något som min pedantiska sida inte brukar uppskatta! Men nu har jag fått tjuvöva utan henne, så nästa gång kanske mina blir lika fina =)

Saffranet har väl blivit rekorddyrt i år, om man ska tro tidningarna. Ett litet frimärksstort kuvert med ett halvt gram för nästan 40 kr. Jag som dessutom brukar vilja ha 2-3 paket i mina lussebullar gör att det blir ett dyrt julbak. Men i år har vi bunkrat upp på den fronten! När föräldrarna var i Turkiet i somras kom de hem med massor av kryddor, och bl.a. två stooora paket med saffran. Ett med vanlig mald saffran och ett paket saffransblommor. Tror de väger åtminstonde 12-15 gram styck, vill inte ens tänka på vad de hade kostat här hemma i Sverige. Kanske bäst man låser in dem på ett väl valt ställe ifall man blir rånad...



Så här ser de ut direkt från ugnen - är nog dags att provsmaka en!